Så kan Ivrigt anropa användas i en mening
- Man kom ivrigt och skrattande, liksom skulle detta vara inledningen till något ovanligt muntert marknadsnöje.
- Kalle, med en gottpåse i handen, satt på sängkanten och slängde med benen, ivrigt lyssnande till vad Nanna hade att berätta.
- Brita arbetade ivrigt, hon var snart färdig, skulle just sticka huvudet in i snaran, då hon råkade se ner.
- - Tant Mirjam, fortsatte Bo ivrigt, Tony, du måste gå upp till henne.
- Han hade börjat helt ivrigt, men avbröt sig och bet sig i läppen.
- I början plockade svenskarna alldeles för ivrigt, de bara rafsade till sig blommorna.
- Kom, säger hon och drar ivrigt i mig.
- Punschen som hon så ivrigt drack av ökade ju även ännu mer hennes pratlust.
- Trampa den under fötterna, och anropa Gud den Ende, den Barmhertige, Förbarmaren.
- Benbe granskade ivrigt hans ansikte för att spåra någon glimt av igenkännande.
- Pennorna raspade ivrigt.
- Han hade suttit i sällskap med en kollega och ett par damer och varit så ivrigt upptagen av dem, att Pa och han endast växlat ett par ord.
- Pojken berättade raskt och ivrigt hela äventyret med björnarna, men sedan tycktes han inte vilja fortsätta.
- Har hon slagit igen, efter du kommer hit ?,, frågade han ivrigt.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
